Jag tror nog för mycket om allting, hur kan man bara sitta och vänta och förvänta sig ett leende och en gullig kommentar. Jag ska inte tro så mycket hela tiden, jag hatar att bli besviken men ändå så är det jag som får upp bilder i huvudet om hur det ska bli. Frågan är om jag tar åt mig alldeles för mycket av allt eller om det som kommer emot mig verkligen är värt att bli ledsen över. Jag vaknade upp förväntansfull och glad, solen påverkar nog mitt humör för mycket. Vissa soliga dagar är det kanske inte tid för att vara glad och lycklig, men jag vill.